Eskilstuna på dekis?

I Fokus mätning över vilken kommun som är bäst att bo i hamnar Eskilstuna kommun på 270 plats av 290 kommuner. Fokus mäter inom fyra kategorier, att vara ung, att vara äldre, att ha familj och att arbeta. Bakom kategorierna ligger det 43 olika variabler såsom lärartäthet, barnfattigdom, arbetslöshet, lärartäthet, inkomst, anmälda brott, arbetsplatsolyckor osv.

Ser man över tid så ligger Eskilstuna någorlunda stabilt kring samma placering i Fokus kommunranking. Mellan åren 2006 – 2013 ser det ut enligt följande:

2006, 268 plats
2007, 267 plats
2008, 277 plats
2009, 266 plats
2010, 283 plats
2011, 282 plats
2012, 279 plats
2013, 270 plats

Kommunledningen måste arbeta hårdare för att få fler människor i utbildning och i arbete. Det krävs även stora satsningar på den kommunala verksamheten, både i form av pengar och en genomtänkt strategisk verksamhetsutveckling. En kraftsamling tillsammans med föreningslivet och näringslivet i Eskilstuna är också nödvändig för att få utvecklingen att gå åt rätt håll . För att Eskilstuna ska bli en kommun som är bra att bo, i enlighet Fokus ranking, så krävs det mer än att bara jobba med kommunens varumärke.

Magnus Johansson (MP) historielös?

Fotograf: Rolf Bergström.
Eskilstuna Stadsarkiv.

Eskilstuna är av historisk hävd en industristad och har under många år kallats smedstaden eller i mer vardagligt språk Sméstaden.

Bakgrunden till att Eskilstuna började kallas Smedstaden, ligger i att år 1654 inkallades Reinhold Radermacher till Sverige från Riga av Karl X Gustav för att bygga smedjor i Eskilstuna. Smedjorna, som idag heter Radermachersmedjorna, ligger i den delen av Eskilstuna som då hete Carl Gustafs stad. Reinhold Radermacher fick privilegier och monopol för framställning av smiden och metallvaror. Han fick dessutom tullfrihet både vid import av råmetall och vid export av färdigvaror. Smedjorna stod klara år 1659 och samma år fick Eskilstuna sina stadsprivilegier.

Även om Eskilstuna har förändrats de senaste åren, så är begreppet Smedstaden något som fortfarande uppfattas positivt. Kommunstyrelsens ordförande, Jimmy Jansson (S), skrev väldigt klokt på bloggen smedstaden.se, varför Eskilstuna ska vara stolt över att kallas för Smedstaden.

När Eskilstuna 1959 fyllde 300 år så fick Allan Ebeling ett uppdrag att framställa ett konstverk föreställande smeder. Konstverket placerades på Fristadstorgets nordvästra hörn och har varit placerad där sedan 1959. Allan Ebelings konstverk ”Smederna” har blivit en tydlig och en viktig symbol för Smedstaden. September 2012 togs konstverket ”Smederna” bort från torget, av Eskilstuna kommun.

Fristadstorget ska byggas om till ett modernt och välkomnande torg. Men när torget är ombyggt så passar inte Allan Ebelings konstverk ”Smederna” längre in, enligt kommunens Stadsbyggnadsnämnd. Stadsbyggnadsnämndens ordförande, Magnus Johansson (MP), tycker att ”Smederna” ska placeras någon annanstans i kommunen. Ett tag fanns det ett förslag att ”Smederna” skulle bli en rondellhund, men det har nu förkastat. Idag vet ingen, utanför kommunen, vart ”Smederna” kommer att placeras i framtiden.

Allan Ebelings konstverk ”Smederna” är en viktig symbol för många Eskilstunabor och därför är den värd att placeras centralt i Eskilstuna. Jag anser att den hör hemma på Fristadstorget.

Vill du engagera dig i vart Allan Ebelings konstverk ”Smederna” ska placeras, kan du gå med i facebookgruppen som är engagerad i frågan.

Quick fix fungerar inte

Förra veckan skickade Jimmy Jansson (S), tillsammans med olika representanter från lokalsamhället i Eskilstuna, ett öppet brev till rikspolischefen och justitieministern. I brevet bad de om hjälp mot den organiserade brottsligheten. De skrev att Eskilstuna är en stad som har en stor (positiv) förändring och utveckling. En utveckling som hotas av den organiserade brottsligheten.

Brevet har fått ledarskribenten, Fredrik Pettersson, på Tidningen Folket att reagera i en ledare. Han tycker att författarna av brevet skönmålar Eskilstunas utveckling och att de undviker att beskriva det som är grunden till kriminalitet. Fredrik Pettersson skriver bland annat:

”Förvisso ser jag det (enda) problem som ni pekar på, och håller också i någon mening med om att de förstärkningar i arbetet som ni frågar efter kan behövas. 
Men, jag känner inte riktigt igen mig i bilden som ni målar upp av Eskilstuna. Ni har givetvis rätt till er uppfattning, men jag måste säga att det är en ganska förenklad och ytlig självbild och jag förvånas över bristen på nyanser och självinsikt. 
Jag ser också ett annat Eskilstuna, med andra bakomliggande problem som kräver andra typer av insatser. Ett Eskilstuna som lider av klyftor och brister i välfärden. Problem som varken kan gömmas i eller enkelt förklaras av den organiserade brottsligheten, utan tvärtom sannolikt ligger till grund för dess utbredning.” (Tidningen Folket, 2013-05-12)

Utgår man ifrån vad som skrivs i brevet från Jimmy Jansson (S) m.fl. så verkar deras fokus ligga på att bekämpa symptomen snarare än att se till att förebygga den samma. Grunden i socialdemokratisk politik är att minska kriminaliteten genom minskade klyftor i samhället. Den politiken har historiskt visat sig vara framgångsrik. Det är en borgerlig politik att bara försöka bekämpa symptomen, en politik som många gånger har misslyckats.

ABF förändrar människors liv

Gitarrkurs

Jag blev för några veckor sedan vald till ordförande för ABF Sörmland, föreslagen av en enig valberedning och vald av ett enigt årsmöte. Ett ideellt uppdrag som jag är väldigt stolt över att bli vald till. Jag är stolt därför att ABF, Arbetarnas bildningsförbund, är en organisation som utgår från varje individs intressen och behov. ABF vill ge människor chansen att förverkliga sina drömmar, skapa och ta del av kultur, och bilda sig en uppfattning om olika samhällsfrågor. ABF vill ge mest till dem som har fått minst.

ABF arbetar med att bilda människor, där studiecirkeln är grunden. I studiecirkeln träffas människor regelbundet för att studera, diskutera eller öva sig på något tillsammans. Studiecirkeln kan handla om nästan vad som helst. Man kan till exempel studera engelska, politiska frågor, spela teater och göra film.

I ABF Sörmland deltar varje år ca 20 000 personer i cirkel- och kursverksamhet, nära 12 000 besöker våra föreläsningar och över 68 000 tar del av musik- och teaterverksamheten.

Jag vill hävda att ABF Sörmland bidrar till det breda kulturlivet, stöder demokratin och främjar integrationen på ett sätt som få organisationer gör.

Därför vägrar Reinfeldt debattera mot Löfven

I dagens Expressen avvisar Fredrik Reinfeldt (M) återigen inbjudan till att debattera mot Stefan Löfven (S). Enligt Fredrik Reinfeldt (M) så är skälet till att han inte debattera mot Stefan Löfven (S), för att Löfven inte pressenterar ett eget regeringsalternativ.

Jag tror att Fredrik Reinfeldts (M) strategi med att inte debatter mot Stefan Löfven (S) är för att försöka få fram en bild av en splittrad opposition, att det inte finns något annat alternativ för väljarna att rösta på än den nuvarande regeringen. Men jag tror också att Fredrik Reinfeldts (M) vägran till att debattera mot Stefan Löfven (S) är för att han inte vill öppna upp för en valrörelse som bara handlar om Moderaterna och Socialdemokraterna. I en valrörelse där de stora partierna dominerar debatten kommer de små partierna att försvinna från den mediala scenen. Risken är då att väljarströmmarna på valdagen riktas mot de stora partierna. Kristdemokraterna och Centerpartiet, som idag ligger kring 3 % i väljaropinionen, skulle på valdagen kunna hamna utanför riksdagen och Fredrik Reinfeldt (M) skulle tappa regeringsmakten.

Genom att inte öppna upp för en debatt mellan bara Moderaterna och Socialdemokraterna försöker Fredrik Reinfeldt (M) se till att de små partierna fortsätter vara med på den mediala scenen , tror jag. På så sätt ökar han chansen för Kristdemokraterna och Centerpartiet att klara riksdagsspärren och sin tur den borgerliga regeringens överlevnad.

M:s arvoden

Jari Puustinen (M)

Enligt Eskilstuna-Kuriren vill Moderaterna i Eskilstuna vill dela upp sina arvodespengar på 105 000 kronor på flera personer, i de pengarna ingår gruppledaren Jari Puustinens (M) arvode på 52 470 kronor. Jag kan personligen tycka att det är rimligt att partier kan få använda sina arvodespengarna annorlunda och ge fler personer tid till att driva partiets politik. Men en liknande fråga diskuterades för inte så länge sedan livligt i Sörmländsk media, den om arvoden i landstinget.

I Landstinget Sörmland fördelade Miljöpartiet, Folkpartiet och Socialdemokraterna om sina arvoden på fler personer än bara de som blev heltidspolitiker med samma argument som Jari Puustinen (M) i Eskilstuna. När den frågan blev uppmärksammad i sörmländsk media tog Landstinget Sörmland kontakt med SKL:s, Sveriges kommuner och Landsting, och SKL:s jurist sa så här:

”Man kan inte fördela politisk tid så här, man måste ge den förtroendevalda ett särskilt uppdrag i botten, säger Håkan Torngren, jurist på Sveriges kommuner och landsting och expert på kommunallagen.”

Moderaterna i Eskilstuna måste därför ge dem, som man vill lägga en del av ett oppositionsrådsarvode på, tydliga politiska ansvarsområden som är kopplat till olika nämnder samt de ska väljas till oppositionsråd eller liknande.

Den nya arbetsmarknaden

Gränslöst arbete

Jag har läst Michael Allvins m.fl. bok ”Gränslöst arbete” (2006). I boken lyfter författaren fram att konkurrensen på arbetsmarknaden har medfört en ökad ojämlikhet. Den som är attraktiv på arbetsmarknaden har alla möjligheter att få jobb, schysst lön samt har inga svårigheter att byta jobb när personen känner för det. Den person som inte har denna valmöjlighet är utlämnad till arbetsmarknadens godtycke (Allvin, 2006:12).

Den avgörande faktorn till en förändrad arbetsmarknaden är den ökande konkurrensen och globaliseringen. I takt med att företagen har expanderat på världsmarknaden har behoven av nytt kapital skapats och därför har företagen vänt sig till finansmarknaden och sålt aktier i företagen. Det har inneburit att företagen har intecknat framtidens vinster och aktieägarna förväntar sig att få ta del vinsten ganska omgående (Allvin, 2006:13-14). Enligt författaren (Ibid) medför aktieägarnas krav på vinst att företagen söker efter kostnadseffektivitet, de söker ständigt efter att minska antalet anställda och outsourca olönsam verksamhet (Allvin, 2006:17). Allvin (2006) pekar också på att arbetslösheten ligger högt, vilket gör att arbetsgivarnas inflytande över arbetsmarknaden och konkurrensen om jobben ökar. Samtidigt har den tekniska utvecklingen medfört att kraven på kompetens har kraftigt ökat.

Företagens internationella expansion har gjort att företagen fokuserar mer på en persons individuella egenskaper än som tidigare kollektivets egenskaper (Allvin, 2006:15-16). Företagens nya villkor, att leverera vinst, har gjort att de försöker möta dessa villkor genom att skapa en flexibel organisation. Det sker genom att företagen använder flexiblare anställningsformer, där anställda blir lättare att byta ut, det kan vara genom projektanställningar, visstidsanställningar och bemanningsföretag (Allvin, 2006:44-45). En annan form av flexibilitet, enligt författaren, är att tid och rum är flytande och där företagets behov är det som blir viktigt och där individens fritid inskränks (Allvin, 2006:46-47). Företagens ökade krav på flexibilitet ställer krav på att individens flexibilitet vad gäller arbetets innehåll, de anställda måste kunna planera och genomföra sitt arbete. De måste kunna omvärdera sitt arbete, men också hela tiden skaffa sig nya kunskaper. Arbetstagaren måste också klara av att gå in och ur olika anställningar, det kräver att de har något att luta sig tillbaka på (Allvin, 2006:66-67). Enligt författaren så söker arbetsgivaren efter människor med en stor social kompetens och stora nätverk som de kan ta med sig in i företaget och på så sätt öka företagets kundunderlag (Alllvin; 2006:77-78).

Parallellt med företagens ökade krav på flexibilitet har samhällets krav också blivit individualiserade. I dag är det upp till den enskilde att skaffa sig de kunskaper och färdigheter som krävs av arbetslivet. Du kan inte förvänta dig att samhället hjälper till, det är du själv som måste göra dig anställningsbar och att se till att du bli en entreprenör (Allvin, 2006:93-94). Enligt Allvin (2006) har de ökande kraven på den enskilde från arbetsgivarna och samhället  medfört en överansträngning och en ökad nervositet hos många av dem. Många av arbetstagarna upplever att de är trötta och överansträngda (Allvin, 2006:150-151).

Det nya arbetslivet har gett många människor en ökad frihet att forma sina liv. De är inte fastlåst längre till vad de har för bakgrund, utan det viktiga är hur de är som individer. Men ska du klara att överleva i det nya arbetslivet måste du klara av de individuella kraven på dig som person, där ansvaret är ditt eget. Klarar du inte kraven slåss du ut från arbetsmarknaden (Allvin, 2006:169-171).

Jag tycker att den beskrivning Allvin (2006) ger i sin bok av arbetsmarknaden stämmer väl överens med verkligheten. För fackföreningsrörelsen och det socialdemokratiska partiet är detta en stor utmaning att hantera inför framtiden.

Göran Johansson har skrivit i liknande ämne.

Ledarskapsförmåga är inget krav i politiken

Jag har rört mig i den politiska världen i många år och sett en del duktiga politiska ledare, men också många dåliga.
Det finns många krav när en person blir aktuell till ett heltidsuppdrag som kommunalråd, riksdagsledamot eller minister. Kraven kan vara att du har rätt kön, ålder eller bakgrund.  Ett krav som oftast inte finns med när det ska tillsättas en heltidspolitiker är att han eller hon kan leda människor. Under mina nästan 30 år i politiken, har aldrig stött på en valberedning som har fört ett resonemang med en kommande heltidspolitiker om dennes ledaregenskaper.

Jag skulle vilja hävda att kravet på en heltidspolitiker är mycket tuffare än exempelvis att vara vd på ett företag. En heltidspolitiker ska klara av att leda sina partikamrater och samtidigt ta hänsyn till tjänstemännen. Han eller hon ska ha en god relation med media. En Politiker måste klara av att hantera olika intressen såsom partier, näringsliv, fackföreningsrörelse och ideella föreningar. De måste också göra sina väljare nöjda, så att de blir omvald. Detta kräver att politiska ledare ska klarar av komplexiteten i den politiska världen. En politiker måste vara en pragmatiker om han eller hon ska lyckas påverka sin omvärld. Politikern måste vara en diplomat som klarar av att hantera olika svåra konflikter och situationer. En politiker ska ha en privat moral och hög trovärdig. Politikern måste vara en kameleont och anpassa sig till olika situationer och miljöer. Det krävs också att en politiker har en god timing.

Inom forskningen pekar man ofta på att ledarskap handlar om rätt person på rätt plats, där ens egenskaper är avgörande. Många hävdar också att ledarskap inte kan läras in eller utvecklas. Nästa gång en ny politiker i ledande befattning ska tillsättas borde ledarskapsförmågan vara bland de viktigaste kraven.

Hur länge blir man dömd av media?

I veckan blev jag vald av ABF Sörmland till ordförande. När media skulle rapportera om detta, så kunde de inte låta bli att återkoppla mitt namn till den så kallade ”arvodesaffären”, Radio Sörmland och Eskilstuna-Kuriren. En fråga som jag har lagt bakom mig och där jag trodde att min delaktighet i den var ordentligt utredd. Men hos media i Sörmland är det tydligen inte så.

För snart ett år sedan kom tingsrättens dom. Jag hade blivit åtalad för trolöshet mot huvudman. Tingsrätten sa följande: Jörgen Danielsson har varken direkt eller indirekt medvetet agerat för att skada Landstinget Sörmland i hanteringen av arvoden. Det är dessutom inte klarlagt att landstinget lidit någon skada. I domen kritiserade tingsrätten tjänstemännen hårt för bristande kompetens och kontroll.

Det framkom tydligt, under tingsrättens förhandling, att det socialdemokratiska landstingsrådet, innan mig, hade tillsammans med tjänstemän och politiska motståndare fått mig att tro att landstingets hanteringen av arvodena var okej. När det blev en mediastorm och senare en polisutredning, ljög de alla och la skulden på mig. Men deras lögner avslöjades under polisutredningen och i domstolsförhandlingen, med hjälp av dokument och vittnen.

De som ljög i media och i polisförhör, får fortsätta med sina karriärer som politiker och tjänstemän. De slipper ta ansvar, både rättsligt och i media, för de fel de begått och de lögner de spridit. När det gäller mig däremot, så låter inte media mig gå vidare med mitt liv. Detta trotts att jag avgick som heltidspolitiker 2010, jag tog ansvar för min okunskap och tillit till partikamrater, tjänstemän och politiska motståndare. Min skuld har också testats i domstol och domstolen har funnit mig oskyldig.

Jag undrar när media i Sörmland kommer låta mig få gå vidare med mitt liv och lägga detta bakom mig?

PeO Wågström skriver om mediers kvalitetskollaps.

Detta är mitt sista inlägg i denna fråga!

Början på slutet?

Då verkar ”arvodesaffären” vara avslutad, efter mer än två års harvande i media. Idag beslutade nämligen Tingsrätten att helt fria mig från åklagarens anklagelser. Läser man Tingsrättens domskäl, så bekräftar rätten till stor del det jag hela tiden har sagt om vad som har varit grund till Landstinget Sörmlands arvodeshantering. En bild som jag har försökt förmedla här på min bloggen vid olika tillfällen, i bloggar såsom ”Arvodesskandalen”, ”Ett haveri i mediehanteringen 1 och 2”.

Landstinget Sörmland har följt en praxis under många år, kring hantering av arvoden, där landstingsfullmäktige har beslutat om hur mycket politiken får kosta i den så kallade förtroendemannabudgeten. Efter landstingsfullmäktiges beslut kring budgeten har partierna förhandlat och fördelat pengarna inom och mellan sig, därefter har tjänstemännen verkställt det politiken kommit överens om. Det politiken och tjänstemännen hela tiden har missat, omedvetet, är att gå tillbaka till fullmäktige när man är klar med sina förhandlingar, för att få ett godkännande.

När felen upptäcktes så har Landstinget Sörmland försökt rätta till dem. Efter en utredning av revisionsbyrån PWC så beslutade landstingsfullmäktige att retroaktivt godkänna partiernas överenskommelser. Det beslutet överklagades till förvaltningsdomstol, men länsrätten godkände fullmäktiges beslut. Länsrättens beslut överklagades, men för två dagar sedan beslutade Kammarrätten att inte ge prövningstillstånd kring det retroaktiva besluten som landstingsfullmäktige tog 2010.

Nu hoppas jag att denna fråga är avslutad och att jag nu kan gå vidare med att plugga och göra något annat i mitt liv, där politiken utgör en väldigt liten del.

Det ska bli intressant och se hur media tänker rapportera om detta i morgon? Jag kan se att SN tar bort alla kommentarer som argumenterar för att tingsrättens dom är korrekt.

Läs vad andra skriver i frågan, ”Kolla aldrig en bra story”, ”Förhoppningsvis avslut i ”Arvodesaffären”" och ”Vem får betala”